Jag tänkte även skriva lite om min tvekan till Ökne i år.

Jag vet inte om jag ska åka i år. Dels så kan jag inte rida hästen jag har ridit där 2 år tidigare och dels så kände jag inte att det var lika bra i år som det var förra året.
Många hästar var sjuka och det kändes som att Kapten Hanson inte hade någon riktig koll. Och maten var ganska värdelös det här året. Åker man på ridläger i en vecka så borde man åtmintone kunna variera maten lite grann och inte bara få äta potatis.
Sen alla dessa polacker som man ibland bara hade lust att slå ihjäl! Vissa kunde ju inte prata svenska så det var ganska omöjligt för en att göra sig förstådd och så tyckte jag att dom ibland haterade hästarna väldigt elakt. Jag menar inte att alla var dumma eller så men jag kände mig faktiskt inte så trygg.
Plus att just nu så känns det som att jag kan öknehult nu. Jag vet vad det handlar om.
Men en del av mig vill fortfarande tillbaka. Till dom gröna områdena sjön och hästarna. Men en annan del vill faktiskt inte tillbaks igen. Jag ska prata lite med mamma och om det blir så att jag åker blir det sista året.
Och då hoppas jag att jag kan få en bra häst som jag kan rida och inte någon lite C-ponny som jag är alldeles för stor och fet för.
Men jag älskar ökne och alla människor och tror nog att det blir ökne efter alla tvivel i alla fall.
Men jag kommer aldrig glömma!