Det har gått alldeles för lång tid nu. Du har det bra, men nu tänker jag på alla stunder vi har missat.

Jag saknar dig så mycket att det är jobbigt och det är konstigt att jag ska släppa en annan häst på bete i morron. Det var ju liksom bara du som gällde. Jag skanar hela dig, det är inget jag inte vill ha tillbaka. Om jag bara varit liten så skulle jag inte tvekat. Då skulle du varit min.

Det jobbiga är att du är så långt bort. Flera mil. Flera kilometer.

"You gotta find someone new, I really hope you do. Cause I love you!"

Även fast det är det som är bäst för dig, är det inte det jag vill. Jag vill fortfarande ha dig här. Ha möjligheten , även fast jag inte tog den så ofta efter Hamlet.

Det är mycket jag ångrar och det är massor jag saknar. Sista rykten, sista farvälet. Det enda jag har kvar. Det sista. Sista betet, sista lektionen, sista allt. Om jag hade vetat att det skulle bli det sista lite tidigare hade jag tagit tillvara på dig bättre, men det blev ju det sista så många gånger.

"Do you know what's worth fighting for. When it's not worth dying for"

Jag kämpade för dig.
Kämpade tillsammans gjorde vi också.
Kämpade mycket mot varandra.

"Vid varje motgång sker en framgång"

Riktigt så var det aldrig för oss. Men jag kommer ihåg lyckan när du litade på mig så pass att du skulle följa efter mig till papperskorgen. Ett oförglömligt minne. Jag kommer alltid bära dig med mig älskling. Varje dag, tänker jag på dig, undrar vart du är, kommer till stallet tittar om det behövs mockas på två stället. Det är svårt att inse att du är borta.

"When you're gone, the pieces of my heart are missing you. When you're gone, the face I came to know is missing too"

"I've never felt this way before. Everything that I do reminds me of you"

"In my thoughts forever!"

Glöm mig aldrig, för jag ska ldrig glömma dig!