Jag vill bara skriva av mig lite! Tack vare Nea palomitas.blogg.se vet jag nu hur man gör tidsinställda inlägg! Nu blir det fart på bloggen igen!

Om ca en månad flyr jag och Sofi bort till MW. Trots att det ska bli såååå kul kan jag inte riktigt släppa Kasper. Det är helt sjukt att en ponny som man ridit en vecka 2 somrar i rad kan få en att må såhär. Har en klump i magen bara för attd et känns som att jag har svikt honom. Om jag ska vara riktigt ärlig vill inte jag att han är kvar där. Jag kan jju inte köpa honom så han kommer att vara kvar där. Det jobbiga är att jag inte vet hur han mår jag jag litar inte på att han har det bra. Det är en sak när man är där själv men nu har jag ju lixom ingen aning. Det är riktigt hemskt och snart åker bebis Hamlet på bete och i och med vad hans ägare har sagt så känns det lite jobbigt. Jag vill inte se honom springa iväg från mig om framtiden är oviss. Jag klarar inte att mista en häst till och tårarna bara sprutar men jag orkar verkligen inte. Det är jobbigt nog. Jag vill inte mista den här hästen, han är mitt allt och betyder så mycket för mig.
Jag har mist mycket hästar och det är ju bara typiskt min otur om den här lyckan försvinner också. Jag vill inte vara svag och gråta över en häst men det tar emot. Likandant är det med Rex. Man vet aldrig i och med att han är till salu och rätt vad det är så åker han på riktigt. Jag klarar inte det heller!
Jag orkar inte mer nu!

Hästarna är mitt allt och jag vet inte vad jag gör utan dom!Min älskade lilla bebis!