Dagens situation:

Jag och med några i min klass i klassrummet och tre av våra kompisar har tagit väldigt lång tid på sig att hitta en lärare. Vi står och pratar om ingenting när vi plötsligt hör en ruta som krossas följt av gallskrik och folk som springer. Det blir tyst. Min första tanke var att det var en massaker och att det var någon på skolan som sköt och att det var därför våra kompisar inte kommit tillbaka. De var döda. Jag börjar panikgråta och våran lärare säger åt oss att gå bort från förnstrena. En stunds tystnad infaller innan vi hör vad som egentligen hänt. Vi hör en tjejs arga skrik på lärare och andra och inser att det bara är det där, dock med oron kvar att hon skulle komma in. Varenda ryck i handtagen får en att stelna till och man vill bara där ifrån. Det bästa var när våra kompisar kom tillbaka. Då visste man att de inte var döda, de levde.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag trodde helt seriöst att vi skulle dö och det var som i en film. En helt overklig händelse. Gudars vilken dag!