Min första kärlek var min sköthäst Rex.
Första gången jag såg honom kände jag att han var en häst som man bara kunde älska.

När jag precis hade blivit på honom skulle jag gå in och hälsa på honom. Då tar han tag i mitt finger och drar tag. Det är mitt första minne med hästen och det hänger fortfarande kvar.

Jag har aldrig kännt en sån kärlek som jag gjort till den här hästen. Det är obeskrivligt.

Minnena blev fler och fler och till slut så var jag inte fadder längre utan skötare. Jag borstade på honom och han började lita mer på mig. Han är så fin den lilla ponnyn

Nu bor han i Skåne och han har det bra det vet jag. När jag skulle lasta ville han inte gå in. Väl inne bara tittade han på mig innan vi stängde dörren. Det är med tårar jag skriver detta då jag förlorat en del av min själ. Det är inte förän nu efteråt men vet hur mycket han betydde för en. Han gör det fortfarande men jag tror aldrig att jag kommer att få se honom igen.

Minnena hänger kvar.


Min älskade pluttebebis Rex! We will always remember you!<3


Rex och Fasa på sommarbete









Bild tagen från tk-foto.se

Bild tagen från tk-foto.se


Kramiz